Vart tog den söta lilla flickan vägen???

Mmm, jag vet inte VAD det är med mig, för jag är lyckligast i världen o inte så värst missnöjd me nåt som jag kan komma på på rak arm såhär, men jag har ändrats.. Jag vill vara den där snälla lugna, rara tjejen som jag var för några månader sen !! jag är inte dum, o jag är nog som jag var förr mot andra, men mot min söta Micke tänder jag till för små saker och jag skäms över att jag blivit så. Jag skriker inte jag gapar inte men jag hugger till snabbt o reagerar snabbt som ögat om han råkar säga nå fel.. Ibland tror jag att han retar mig lite med flit? O jag har sagt att gööör inte så snälla. Jag mår ju piss av att ha fått lite temperament. Nee, den som förde över detta på mig, snälla snälla ta tillbaka det. Jag är hellre dumsnäll som förr, än såhär. Jag vill inte behöva bry mej, utan jag vill bara vara tjejen som rycker på axlarna o går vidare... Jag vill bara vara jag,, inte som jag är nu...