Ger mig lite panikkänslor

För ett år sen gick jag med en hyfsat stor mage, sådär lagom stor. *ler*. Var i 4de-5-te månaden. Jag jobbade som vanligt o huvudet var fullt av ide´r om vad som behövs/ vi vill fixa till den lilla och längtan efter bullen var redan då enorm! Nu är Emmie 7månader, jag har en redig mammamage kvar och jag har huvudet fullt av tankar kring min lilla tösa, massa fina tankar såklart! Men! Nu har vi kommit så långt så det är dax att börja tänka på jobb o dagis och tro mej, dom tankarna finns där konstant o dom ger mej lite panikkänslor. Herreguud Emmie är fortf så liten. Jag vill INTE behöva lämna henne på dagis om några månader. Gör ont i hjärtat bara jag tänker på det. Fast, jag vet att det är toknyttigt för små att vistas bland massa andra knodds, men ändå,, det är mammahjärtat som smärtar. Oron finns där. Å åååhhh jag som varit så himla hönsig känner jag? En endaste gång har jag låtit Emmie vara utan mej i några timmar i sträck.(Typ 4-5 timmar o då sov hon) Borde jag börja föröka vänja OSS redan nu att vara ifrån varann lite? Det talas så mycket om egen-tid mm. Men, jag har inte känt att jag har behov av egen tid utan det jag har velat göra anser jag inte att Emmie varit ett hinder för mej o mina planer! (Med ett undantag för korta stunders frånvaro dådå) Jag är inte redo för att lämna bort min lilla tjej i flera timmar i sträck än och jag skulle aldrig nånsin kunna åka ifrån henne ex en hel helg. Sen får jag låta o va hur mjäkig o hönsig som helst, för tro mej, jag har fått höra det ena o det andra sen 1a början. Emmie hade ju SVÅR kolik som liten bebis ovisst var jag trött, många tyckte att jag skulle lämna ifrån henne, om så för några timmar, så jag får VILA? Jag drömde om att få sooooova, men ändå fanns det inte på min världskarta att jag skulle göra nåt utan henne.. Jag ville vara där o skulle nån ta hand om hennes onda mage o gråt så var det ju naturligtvis jag. Jag visste ju bäst vad som funkade o inte funkade för att trösta min lilla tjej. Och så är det faktiskt som så att ; jag kommer inte i 1a hand längre. That´s it. Och jag har absolut inga som helst problem med det !!! Hur som, det där med dagis o allt runtom, vi har hittat ett som låter bra. Ska väl ringa dit idag? Eller vart man nu ringer? Iallafall =

Förskolan ligger i en naturskön parkmiljö med tillgång till plaskdammar och många lekparker. I vårt pedagogiska arbete jobbar vi mycket med:

• trygghet
• lek både inne och ute
• sång, musik och rytmik
• språket
• barn och föräldrars delaktighet

Låter la bra va?=) Hoppas att dom ska kunna klämma in våran pärla i framtiden?!=))) Sen hoppas jag att kanske Viggo skulle börja på samma dagis=) Lite trygghet sådär=) Bara det att när Emmie föddes lät det som en lång tid att vara mammaledig typ ett år, men tiden har gått alldeles för snabbt o jag får panik=( Annars då? Joo, jag brukar alltid bli lite låg när jag åker hem från tälje o mina hjärtan. Denna gången har det varit xtra jobbigt eftersom vi blev sjuka o har fått hålla oss endast hemma. Plus att läget inte är helt okej där hemma i s.t. Sås, jag längtar efter dom mer än nånsin såklart! men idag är det fredag, min favvodag. Och vi är lite piggare här hemma. Så nu ska vi va glada. Idag ska jag försöka orka städa ut julen. Lessen Acca men jag måste nog plocka ut Disney-granen? Nästa jul måste du komma hit o mysa när vi fortf har jul hemma=)
Och Emmie, hon övar o stå i krypställning, (gör dock illa sej flera ggr om då hon rasar på lilla näsan) men nu återstår det o se NÄR hon kommer på HUR man tar sig fram från ställningen oxå? *ler* Emmie sover sin power-nap nu, så jag ska skynda mej in i duschen. Puss hej! O hoppas alla mina hjärtan där hemma i tokstan blivit friska vid det här laget? Jalla hej!!!