Tankarna mal i huvudet mest helatiden..
Ibland kan jag undra varför sådär ruggigt dramatiska o hemska saker ska drabba våran familj för?
Jag menar, det finns nog ingen som aldrig har förlorat nån,
men i våran familj har många gått bort, många har råkat ut för rejäla hemskheter, det händer saker fasiken helatiden...
Ibland känns det som om man skulle titta på en film.
Egentligen skulle jag nog kunna skriva en bok om vårt liv. Aldrig en lugn stund må jag lova!
Den dagen mamma gick bort har det varit prövning efter prövning.
Precis som om en förbannelse vilade över familjen?
Men!!! Att vi är så sammansvetsade är tack vare allt det där.
Så allt ont har nåt gott med sig om man kan se det så?
Jag tänker inte stanna upp pga det här, men jaa, jag är ledsen, jag är ledsen för min brors skull.
Och för Catrines barns skull.
Jag bara funderar mycket... På livet o allt runtom.
Livet är för kort för att gräva ner sig för små saker, för att leta efter fel o hetsa upp sig för saker som verkar skitpiss jämfört med allt som ex Catrines anhöriga går igenom just nu.
Visst, jag brukar alltid säga att om nåns problem är pyttesmå i mina öron,
så är det ju ett problem för henne. Problem som problem, stora som små!!!
Men, man kanske ska tänka sig för 1 eller 2 xtra ggr på om det verkligen är så allvarligt?
Det finns folk som lever sina helylleliv o gnäller ständigt. varför??
Varför inte bara vara glad över det man har???
Jag har ett fint liv o jag ska fasiken lägga av o toksura över den där jackan som jag inte kan köpa eller för att jag bara fått sova 4timmar o e lite trött.
Nemen ni förstår vad jag menar va?
Jag vet inte hur det är att förlora sin älskade?
Jag vet inte hur det är att förlora sin dotter?
Men jag vet hur det är att förlora sin mamma eller ett syskon.
Och jag vet hur det känns att NÄSTAN ha förlorat sitt barn.
(om så för en kort stund. En stund som kändes som en evighet!)
Och dom känslorna/ den smärtan går inte att beskrivas i ord.
Jag får igen bara massa tankar om hur skört livet är o allt med att man ska va rädd om varann.
Men allt det där vet vi ju!
Det finns sååå mycket som jag egentligen skulle vilja säga,
men jag låter det va såhär, just nu.
Nu ska jag gosa med min feberyrande man o småvarma dotter o glädjas över att jag har dom i mitt liv! Och jag önskar av hela mitt hjärta att det alltid ska vara så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar