Syskonkärlek?

Imorse välte Mio stolen där Emmie satt och hennes arm hamnade mellan stålpinnarna på stolen,
med hela hennes tyngd på!!
Ååå vad hon grät och hon kunde inte röra armen!
Jag blev jätterädd och tänkte att nu blev det som det blev när hon ramlade som 1,5åring?
Så jag ringde hem Micke så jag o Emmie kunde åka direkt till frakturmottagningen på Usö, som vi hann ringa till såklart.
Väl i bilen började sessan att röra på armen och skrattade så glatt.
Och när vi kom till frakturmottagningen och 2 st personal skulle titta på hennes arm kunde hon röra den,
sås lillsnorpan blev nog väldigt rädd bara vid fallet, eller att ett av armbågens ben har kommit lite snett men 'hoppade tillbaka' av sig självt förklarade dom?
Vanligare än man tror hos barn sa dom.
Skönt att det inte var nåt, men ändå är det inge kul om hon är så känslig.
Som tur är kommer det att växa bort så fort hon har växt till sig.
Hon ska helst inte hänga i armarna, hoppa i sängen tex då hon tar emot sig med armarna eller bus med kompisar där de 'drar varandra i armarna' går BORTBORTBORT!
Och INGA lyft eller gunga henne i armarna !!!!
Ja, jag är nog väldigt känslig, men fasiken jag blir ju så nojig!

Inatt har jag hostat som en dåre,
tips på bra hostmedicin?
Jag kan verkligen INTE bli sjuk nu!
På torsdag kommer ju våran Johanna hit från Luleå!
Och i helgen åker vi till Sthlm!
Och sen börjar jag ju jobba föbövelen!=)