onsdag 18 maj 2011

Onsdag



Efter dagis stannade jag & kottarna ute, fikade lite, matade fåglarna,
Mio passade på att lägga världens kockaratcha (tänder på G) som tur var hade jag grejer med mig ut så vi slapp gå hem på en gång;)
Hemma blidde det bad o mat, ja det vanliga.
Micke jobbade över några timmar men hann hem innan nattning iaf så han hann mysa med barnen en stund.

På dagis frågade de idag vad vi tycker om hur de ska göra med Emmie & Mio,
som verkligen är som ett på dagis?
Emmie har svårt att släppa sin lillebror, de ansåg inte det vara som ett problem,
men det kan ju bli betungande för lillsessan att helatiden känna att hon måste se efter sin lillbruscha?
Dock har hon gjort framsteg, nu får fröknarna byta blöja på Mio utan att Emmie står brevid och 'vaktar' iaf OCH att hon klarar av att smita ut från vilan utan att väcka Mio o ta med honom ut.
Så kanske släpper det där allt eftersom med tiden liksom?
När jag hämtade mina hjärtan idag, stod de SOM VANLIGT tillsammans.
Emmie hade klättrat upp i ett träd o fastnat (inte högt!!!) och Mio stod precis nedanför o tittade på sin syster.
Hemma fightas de en hel del, som de flesta syskon antar jag,
men på dagis är det inget sånt säger fröknarna.
Helt klart sån stark syskonkärlek !!!
Men idag för 1a gånget bet Mio ifrån ordentligt,
Emmie klatchade honom på skinkan efter badet och då fick det nog vara nog för lillfinnen!
Han blev så ledsen o så arg, helt röd i ansiktet o skrek NEEEEEJ NEEEEJ mot Emmie!
Det hela fick Emmie att haja till (vilket inte händer så ofta) och hon bara stirrade på honom och sen blev hon suuuperledsen.
Jag försökte förklara för henne att nog är nog och faktiskt så var det ingen tjafs mellan de små stjärnorna under resten av dagen!

Jag själv har mått lite knast idag.
Haft småhugg i bröstet under hela dagen och när Micke kom hem blev det värre.
Så pass så jag själv vart ganska så rädd.
Hugg under vänster bröst o smärtar i axeln o upp mot halsen.
jag har fått så en gång förut för några veckor sen när jag var ute o handlade.
Det var så obehagligt så jag fick stanna upp o hämta andan en stund.
Precis som att man tappar nästan all styrka i armen.
men som den gången så gick det över hyfsat fort denna gången med!
Kanske har jag sträckt mig på nåt konstigt vänster?
Hur som mår jag bra nu men är ruggigt trött, så jag säger nattinatt GE OSS LITE SOL!!!!

2 kommentarer:

Laila sa...

Men vännen då!
Jag fick också så en dag när jag var på väg hem från jobbet. Det hög och molade, släppt inte efter 40 min. Vart tydligen blek för Micke såg direkt på mig att det var någonting. Vi ringde vårdguiden och de rekommenderade mig att ringa 112. Där fick vi till svar att Micke kunde köra in mig direkt men skulle det bli värre under resan så skulle vi ringa 112 igen så skulle ambulansen möta upp oss. Du kan tänka dig Micke gasen i botten. Väl på akuten direkt i och tog EKG och prover. Visade ingenting, ingen hjärtinfarkt utan de sa att det var stress.
Summan av kardemumman: Får du det igen så kontrollera dig hos dr. Troligtvis är det stress men man kan ju aldrig riktigt veta.
Miss you
Kram

sina sa...

Men guuud, det har du inte berättat, hjärtat då <3
Jag mådde kasst på fm med, men nu mår jag bra,
så jag hoppas att det inte var nåt?
Misstänker en sträckning i bröstmuskeln???
Var rädd om dig älskade du,
det finns bara en av dig!
Love & miss you!