Just nu genomgår ett hjärta nåt stort o jobbigt i livet.
En separation efter många år är alltid hemskt jobbigt och hjärtslitande,
helst med tanke på om det är barn inblandade.
Imorse har jag gråtit floder när hon berättade hur hennes minsta barn reagerade på det hela.
Stora killen tar direkt rollen som den starka o stöttande och lillgrabben tröstar mamma! Va??
Mamma det e okej, mamma det e okej.
Ska det vara så??
Livet kan vara så jäkla orättvist mot vissa.
Dom här barnen har haft det tufft ändå!
Och när jag hör av mig till dom o frågar hur de mår får jag alltid samma svar ;
det e bara bra tack.
Mitt hjärta gör så ont o jag önskar att jag kunde göra nåt, vad som??
Men jag är här o dom är där..
Just nu har vi MYCKET som måste hinnas med innan bebis föds,
men på nåt vis känns det som att det inte har nån betydelse alls just nu, ändå..
2 kommentarer:
Men vi finns här!! Ta det lugnt o ordna me ditt hjärtat! Hon är inte ensam! Hon vet att du finns där ändå!
Loijsan ;
Jo jag vet. O det e nog mest småpojkarna jag tänker på, men det e tur dom har er där! Love u
Skicka en kommentar