What goes around comes around...

Dagis hade gått bra för lilla krull, hon mötte mig i trappen med endast linne ,blöja o rufs i håret och blev SÅ glad över o se mig.
Hon hade sovit max 30min och var mkt mkt trött.
När vi kom hem kom farfar och hälsade på med en present till Emsi som ÄLSKAR o bada.
Hon fick en duschslang som byter färg med hjälp av vattentemperaturen.
Emmie ville duscha direkt o vi höll inte få henne ur duschen sen.
Ojoj vad hon tyckte om den!
Flera ggr under em klädde hon av sig o ville bada och blev lika ledsen varje gång hon fick ett nej.
(Tyvärr kan inte Emmie bada FÖR mkt pga hennes känsliga hy).

Nåt som jag har gått o grubblat på då o då är hur saker o ting har blivit sen jag flyttade hit.
Vissa människor som står mig väldigt nära & var en stor del av min vardag förut,
vet just ingenting om mitt liv som den är nu.
Och det som gör ont är att de verkar inte bry sig heller.
Hur kan det bli så?
Är det svårt att lyfta på luren lr knappa ett sms o bara fråga hur man har det?
Eller varför inte skicka ett litet kort på en speciell dag?=)
En sån enkel sak skulle betyda så väldigt mkt.
Jag har varit 'hemåt' endast 2ggr sen Mio föddes.
1a gången när lilla Emilia föddes och 2a gången firade vi underbara julen där.
Jag skäms så otroligt över att jag inte tagit mig hemåt mer än så,
men jag försöker åtminstone visa på andra sätt att jag bryr mig..
Att jag kommer ihåg!!
Nu lät jag nog väldigt bitter, men det är jag inte, jag försöker bara att förstå..