Yesbox!

Ska börja med o berätta att barnen sov typ hela natten och vaknade inte förrän tio i 8!!!!
Eller, mio fick vi väcka tom!
Va?? Aaaaaldrig hänt förr!
Jag var helt snurrig i bollen men så utvilad=)
Frukost, på med kläder och sen till dagis.
Emmie skulle vara själv på dagis i 2tim (inskolning),
eller hon har ju lillebruur där och då blir det ju tryggare.
Dom sa hejdå lugnt o fint, Emmie såg dock lite frågande ut.
Under tiden passade jag på att köpa en liten present till Ebbis som fyller 1år imorgon.
Och så skulle jag ha leggings ett par svarta ballerinasockor eller vad de heter till Emmie,
såna som hon kan ha på jympan för det är SVINKALLT på golvet där,
men icke då, fanns inga storlekar i nåt av det.
Annica tittade efter sånna på stan men samma sak där. Bajj!
Vid 11 hämtade jag mina små,
ute möttes jag av 2 så totalt nerlerade o blöta barn (bara kläderna alltså, de hade ju galonisar över ytterkläderna).
När emmie fick syn på mig sprang hon till grinden och då kom gråten för henne.
Och den gråten kom verkligen från botten av hjärtat.
Ooo Emmie lessen mamma!!!
Hon försökte pussa mig genom grinden o hålla fast mig med sina små fingrar som kom genom nätet lixom.
Älskade flicka då !
Och Mio sprang oxå till mig o gav mig så mkt pussar så min mun var full av grus hehe.
De 2 timmarna som barnen var där hade gått jättebra!
Emmie blev bara ledsen o känslig när hon fick syn på mig.
En ny för mig finsk fröken från andra avdelningen kom o pratade med mig och berättade att hon pratat finska med barnen,
men att Emmie var så blyg så hon inte ville svara henne.
Jaaa sa jag, eller så svarar hon inte för hon förstår inte finska?
Men nu ska jag faktiskt skärpa mig och försöka lära barnen finska och jag bad fröken snällt o artigt att fortsätta prata finska med dom,
kanske att de lär sig så de kan förstå en del iaf när vi åker till Finland eller när vi träffar morfar o så=)
Väl hemma släppte inte lilla Emsan mig med blicken en stund och hon log STORT o BRETT varje gång jag tittade på henne.
Tror hon hade hunnit sakna mig massor?
Men det hela resulterade i att mamma skulle vara bara hennes idag o stackars lillebror har åkt på en o annan dänga.
Han fick tom en flygande bok i ansiktet, så nu har han märken under ögat.
Och jag har verkligen försökt att förklara, tjatat hål i huvet på mej själv tom och till slut fått höja rösten rejält, men inget har funkat just idag.
Trist när det är så, men tur att alla dagar inte är så!

Senare åkte jag iväg på ett Afropass och godeguuud vad jag tycker om de passen!
Dom passar mig så himla perfekt!
Dansa till trummor o släppa loss så svetten lackar=)
Och ledaren är så himla duktig för man hänger verkligen med!
Me like a lot!