När man är mitt inne i nåt fruktansvärt jobbigt är det svårt att tro på de orden,
tiden läker alla sår.
Men av egen erfarenhet VET jag att det är så.
En av mina finaste går igenom en otroligt jobbig period just nu och jag vet känslan,
den går inte att beskriva i ord.
Sorg, ilska, tomhet, frustation, enorm besvikelse, ja, som att livet tar slut eller bara stannar upp.
Livet fortsätter, men allt känns som i en bubbla, är det verkligt?
Däremot vet jag inte känslan av att ha barn inblandade och jag kan bara föreställa mig hur mkt värre allt måste kännas då.
Mycket värre och jobbigare för man kan inte bara släppa eller slippa se personen i fråga,
behöva se barnen bli lidande och indragna i något de inte valt själv,
behöva se barnen bli lidande och indragna i något de inte valt själv,
men ändå får barnen en att kämpa, inte sant?
Men jag lovar från botten av mitt hjärta att det KOMMER att kännas bättre så småningom.
En dag i taget, man får fortsätta kämpa en dag i taget.
En dag vaknar du och istället för 'ohnej inte en ny dag till' känner du att allt bleknat och känns bra!
Den dagen är inte imorgon och inte nästa vecka,
men den dagen kommer!
Åter igen, om jag kunde trolla skulle jag inget hellre än att trolla bort det svåra.
Trolla fram framtiden!
Allt kommer att bli bra finaste hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar