Att vara mamma

Dom är mer vilda än tama och de har energi, vilja och personlighet så det räcker och blir över.
Båda två är i nån slags fas som jag inte finner ord för.
Mio kan bli vansinnig om han inte får som han vill och för lilla Emmie är mkt NEJ just nu och hon kan ju precis allt själv.
Lillsnorpan kan bli fruktansvärt arg och då berättar hon klart och tydligt att nu är jag arg på dig.
Men som tur är går det över precis lika fort och hon blir full i skratt åt sig själv.
Emmie & Mio är i nån period då dom är på varann KONSTANT.
Puttas, nyps, slåss, Emmie säger dummadig och lilla Mio fortsätter direkt ; dummamej!
Men mitt i katt o råtta leken så är dom väldigt kramiga, ser efter varann och skyddar varandra till hundra.
De är så fulla av liv och har alltid nära till skratt.
Kramar och pussar mycket och visar klart och tydligt hur mycket de uppskattar allt mysigt man fixar och allt det enkla roliga vi gör, som att lattja ute mycket, baka ofta, pyssla med saker hemma.
Och jag VET att mitt sätt att vara, påverkar barnen enormt.
Är jag lugn och harmonisk, blir barnen såklart mycket 'lättare' och gladare.
Det är verkligen ingen enkel uppgift att vara mamma,
men man kan inte göra mer än sitt bästa. Eller hur?
Hela livet kretsar runt dessa små liv och det är precis så jag vill ha det.
Barnen är mitt liv mitt allt.