onsdag 7 november 2012

Work work work

Andra kvinns får blommor av sina män,
jag fick Saffran!
Och det tyckte jag faktiskt var väldigt gulligt. Guld ju!
Undrar om Micke tycker att det är dax för lite julstämning i detta hem?
Det får vi fixa!

Jobbet gick ok idag och det verkar faktiskt som att jag slipper jobba på julafton iaf,
heja heja hur glad är jag inte!!!?
Superglad!
Dock börjar mina krafter tryta lite smått av hattandet mellan de 4 olika avdelningarna.
Jag kikade på min nästa vecka,
jag jobbar 6 dagar då.
På måndag är jag på rehabmedicin,
på tisdag är jag på reumatologen,
onsdag + torsdag på Neuro,
lördag på geriatriska och
på söndag på neuro.
Alltså går jag igenom alla 4 enheter.
En sak, det är väldigt mångfaldigt eller vad man ska säga,
man hinner inte tröttna,
men däremot tröttnar man ganska så fort på att det aldrig blir nån integritet,
jag hinner aldrig lära känna patienterna så bra.
Jag hinner aldrig riktigt sätta mig in i det som behövs och jag hinner aldrig känna mig riktigt trygg.
Nu är det ju lite extremt att jag ska vara på ALLA 4 avdelningarna samma vecka,
det händer inte ofta,
men däremot kanske 2 dagar här och 2 dagar där.
Det blir en inre sterss och oro i maggropen och min magkatarr jublar INTE kan jag lova.
Dock det bästa är, att jag aldrig känner SUCK över nån av enheterna,
utan att jag gillar att vara på alla, faktiskt.
På neuro känner jag mig hemma,
då jag arbetat med strokar i många år.
Det samma gäller geriatriken.
Reumarehab är alldeles nytt för mig, och det är svårt att hänga med ibland,
då patienterna kommer och går, mkt behandlingar, utredningar. Men jag lär mig!
Rehabmedicin är också nytt för mig,
mkt unga patienter, många öden som får mig att tänka till en och annan gång.
Men godegud vad man lär sig på den avdelningen!!!!
Och man får ta mkt ansvar och jag har verkligen fått lära mig så himla mycket,
speciellt nu då jag varit där mest sen jag började på 82an.
(även fast jag är 'stationerad' på Reumarehab)
Mmm-m,
men nu återstår det o se hur länge jag pallar med detta hattande innan det skallen säger stop?
Hur som haver, jag är iaf glad att jag har fina arbetskamrater,
det gör ju väldigt mycket.
Till våren bör jag ju palla med detta?=)
Jag älskar verkligen att arbeta med människor, att arbeta inom vården,
men jag längtar till nåt annat nu, efter så många år inom rehab.
Jag ska göra nåt helt annat så småningom och jag ska göra det med några av mina bästa vänner.
Det är planen.
Låter som en dröm va =)
För mig är det som en dröm. Måtte den bli sann!

Inga kommentarer: