Jag är yngst av 9 syskon och jag älskar dom alla helhjärtat,
fast man älskar på olika vis.
Jag har min äldsta syster som är mer som en mammasyster.
Hon har en mkt stark personlighet och hon kan leva in sig till max i olika situationer,
hon är empatiskt och hon vill så väldigt mkt, vill alla väl.
Hon har temperament så det heter duga och hon skrattar och sjunger mer än gärna.
Nästäldsta syster som jag hörs ofta med, hon är klok och hon är realistisk och det vi pratar om stannar oss emellan. Också en som sjunger mycket och ofta och har inte svårt för att skratta,
dock är hon inte lika öppen som äldsta systern.
fast det är ju ingen av oss! Hehe
Hur som, hon är en stor trygghet för mig.
Syster nr 3 är den som jag alltid varit mest lik, hon är som en bästa vän.
Under många perioder är det nästan som att jag kunnat känna det hon känner.
Jag tror på telepati mellan människor som står varann nära och det är svårt att förklara, men det är precis som att jag nästan alltid på nåt vis förstått/känt på mig när hon har behövt mig.
Låter kanske flummigt?
Förut var vi oskiljaktiga och sen jag flyttade till Öret hände det mkt under den tiden vilket gjorde att vi inte hördes av så mkt, MEN nu hörs vi av precis varje dag igen och det känns så himla underbart! Jag har verkligen saknat min storasyster av hela mitt hjärta.
Hon är den som jag inte behöver förklara nånting för, hon vet ändå.
Sen har vi syster nr 4, en alldeles egen underbar individ.
Hon är väldigt speciell och hon har ett enormt varmt och gott hjärta och hon älskar mina små nästan lika mkt som jag gör, många ggr i veckan ringer hon lr skickar sms till barnen, oftast Emmie, och hon skulle nog kunna sitta o prata i luren med henne hur länge som helst även fast man inte förstår hälften av vad lilla Emmie säger i luren, hehehe.
Idag är bara en sån där dag då jag tänkt mkt på mina systrar.Hur dom är och hur dom varit och är mot mig.
Vart jag skulle vara om jag inte haft mina storasystrar?
Vem hade tagit hand om mig då jag var 8år och mamma gick bort??
Jag är lyckligt lottad som då hade många systrar som tog emot sladdissyrran med öppna armar. Jag kan inte komma ihåg att det skulle varit nå tjafs om vem som får dra lasset o ta hand om lillsyrran liksom??
Och när jag var 14 och äldsta systern som jag bodde hos då flyttade till Finland med sin familj och jag ville inte med, jag hade ju allt här i sverige liksom, då fick jag utan nå konstigheter flytta till syster nr.3 & hennes söner, som är som mina underbara bästa småbröder som jag inte skulle byta mot nåt i världen.
Numera är dom en enorm trygghet för mig och jag tror och hoppas att jag också är det för dom.
Hur som, trots att livet varit som en bergochdalbana för många i min familj med ruggigt tuffa prövningar så har vi alltid lyckats att hålla ihop i slutändan och svårigheterna har bundit ihop oss om än hårdare.
Det jag ville komma fram till var, att mina systrar är dom bästa systrarna i hela världen för mig och dom har
STORA varma hjärtan och massvis med kärlek som de aldrig har varit rädda att dela med sig av.
Massa skratt och även en hel del tårar,
jag älskar mina systrar av hela mitt hjärta!
