Jag blir så full i skratt varje gång jag tittar på våran älskade Mio-bus.
Det känns som att vi tog hans busiga identitet i o med att vi rakade av hans hår,
älskade gosse.
Det kanske låter knasigt, men frisyren som han haft sen liten ÄR verkligen han.
Det är våran Mio!
Han är fortfarande såklart lika söt, men nu ser han mer ut som en stor bebis *ler*.
Stackarn vill inte ens titta sig i spegeln för det känns så konstigt antar jag, hehe.
Jajja, mohikanen har vuxit ut inom några veckor igen=)
Våran Mio han är mer vild än tam, *S*, det finns INGET ont i den pojken,
han har bara konstant myror i brallorna och så mkt spring i de korta benen. Helatiden!!!
Och han kan nog charma den mest kalla människan på jorden skulle jag tro;)
Han är verkligen en liten gosse som får mitt hjärta att smälta till max och han får mig att känna sån glädje ända från botten av magen och hjärtat.
Igår i kyrkan när prästen steg in sa han ; nu komma hästen!
Nee Mio, prästen!
Aaa, pesssten!
PRÄSSSTEN Mio!
Mmm-m, hästen.
Det var ingen idé att fortsätta dividera där inte, hahaha;)
Jag hör att Emmie hostar en hel del i sömnen nu.
kan det vara hennes tur att bli sjukling?
Vad det gäller mig så har jag ätit alldeles för mkt gósaker på sistone.
Bla idag har jag moffat av den goda tårtan som Martina skickade med oss hem igår.
Farligt god! Vit choklad, vaniljkräm och hallon.
Men nu får det förbövelen vara slut på det goda i stora doser om jag ska kunna komma i en tärnklänning i sommar!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar