Det var den dagen det

Åhhhh, en hjälm, tacksåmycket!

Men så kom pappa med en cykel och ojojoj mungiporna nådde ända upp till månen och hela Mio växte en sisådär 10cm på en gång=)

Typ kl. 08 undrade Micke om jag gjort några moccarutor till kalaset. Nej det hade jag ju inte.. VA???? Men det måste man ju ha, och gärna såna där små, tyckte han. Själv tycker jag att det är onödigt mkt jobb att göra såna där små, som ändå smakar likasamma om man gör dom i långpanna, men aja, Micke önskar sig typ aldrig nå bakverk, så det var bara att ställa sig vid spisen och visparna kl 8 på morgonen *ler*. P.s. han vart nöjd!

När jag kom hem strax efter 20 nån gång,
satt emmie och väntade på mig.
Och ojoj den lyckan när jag tittade in i rummet.
Mamma miiiin mamma ooooh vad jag älskar dig och har saknat dig,
jag älskar dig så mycket när du är på jobbet! haha
Jepp, jag är nog lättare att älska när jag inte är i närheten? hahahha

Hon hjälpte mig att plocka undan i rummet, vika lite tvätt,
bar in kaffe åt mig och dukade så fint med ostbågar och vindruvor, som hon tom ville mata mig med.
La ett täcke på mig och kröp sen upp i min famn,
tittade några ggr så inte jag sov, och sen somnade hon så fint.
Finaste lilla flicka, vad hon fick mig att känna mig så otroligt mycketochmassa älskad idag.
Det värmde i hjärtat!

Imon blir det kalas, barnen är taggade!
And me too;)
Men nu MÅSTE jag sova!

Joo, en sak till, med chans till att några kommer tycka att jag är knas, vilket jag visserligen är.
Men idag när jag steg in i ett rum,
fick jag en sån stark obehagskänsla som jag aldrig faktiskt känt enbart av att kliva in i ett rum.
Luften blev så kall men ändå så ljummen,så tjock, det gick liksom inte att andas in den luften.
Håren på armarna reste sig och ögonen tårades och jag var tvungen att backa efter 3 steg in.
VAD var det??? Eller, VEM var det???