Tidigt tidigt!

Gårdagen gick bra.
Hämtning vid dagis hade gått bra och alla kvällsbestyren mm. Såklart=)
Emmie hade suttit och ritat till mig o ville slå in teckningen och samtidigt som hon höll på med det hade hon suttit o sagt ; älskar dig mamma.
GOSUNGE!!!!
Strax efter 22 var jag hemma, med ruggigt värkande fötter!
Godeguuuuud vad skönt det var att få lägga sig efter en sval dusch o några mackor i magen.
Men, kl.04 vaknade lilla Emmie, med jätteklåda och väldigt pigg och genast kom hon på paketet som hon gjort till mig OCH som hon höll i handen då hon somnat med den.*ler*
Det var bara att kliva upp o kortisonsmörja snorpan som börjat få mer eksem igen.
Jag visste att det skulle bli så,
älskade liten reagerar genast på förändringar.
Strax efter 05 vaknade Mio-bubben oxå.
Jag är trött, men vad gör det om hundra år!
Enda jobbiga är att det blir jobbigt för de små att orka hålla sig vakna fram till dagislämning när de vaknar såhär tidigt.
Igår vaknade Mio 06.30 och ÄNDÅ lyckades han somna på väg till dagis.
Men det ska väl lösa sig på nåt sätt idag med.
Nu ska jag kramas xtra med mina söta.
Några timmar ifrån dom igår o det känns som om jag varit borta en evighet.
De här småkottarna är verkligen mitt liv & mitt ALLT.
Jag älskar dom med lr utan jobbig trots, gråtattacker o utbrott, när de slår dövörat till mkt jag säger *s* och testar gränser till max.
För trots allt det där (som faktiskt ALLA barn går igenom) är livet med de små så MYCKET skratt och glädjetårar, värme och kärlek.
Mina små gör mig väldigt väldigt stolt=)

Sen vi var till sthlm har jag många ggr tänkt på en sak som hände.
Jag har en väldig förmåga att tycka synd om folk,
sådär så det riktigt svider i hjärtat.
Det är en sån där sak som går i våran familj tror jag, för mina pojkar där hemma är likadana. *ler*
Alla barnen fick paket av min stora syster,
Colle öppnar ett paket och han får en jättefin gammeldax loktavla med krokar.
Och i Emmies paket (som både Emmie o Mio fick öppna ihop) ligger det en Hello Kitty barndata, en jättttefin sådan!
Emmie blir naturligtvis jätteglad och Colle tittar så glatt på den och utbrister OJJJJJ samtidigt som Emmie.
Men istället för att bli ledsen över att han inte fick nåt som låter lr nåt man man 'blippa på',
tar han sin tavla glatt o nöjt o sätter den brevid barndatan och sätter sig brevid Emmie, så de båda kunde titta på vad de fått.
Just i den stunden ville jag bara ta upp lilla Colle o krama o pussa på honom i mängder för jag tyckte att han var så SÖT, och så himla tacksam!
Älskade lilla Bollboll, där fick du fasters hjärta att både svida och smälta rejält.