Huhh

Idag har vi varit och julhandlat *phuu* men skönt o ha det gjort nu!
Varför har fruktcoctailen tagit slut typ överallt???
Vad är det för efterrätt alla gör under jul som innehåller fruktcoctail????
Inte samma som min efterrätt vet jag, men jag blev ruggigt nyfniken!

När maten var inhandlad åkte vi hemåt.
Emmie somnade i bilen, så jag lämnade Micke & Mio hemma med matkassarna och åkte till Marieberg för jakt efter en juletröja åt Mio.
Fick väcka Emmie när vi var framme, nemas problemas.
Vi knatade runt och letade en stund, hon var lite trött men glad.
Sen när det var dax att gå fick hon syn på de små kundvagnarna utanför Coop.
Mamma, ha dendär??
Jag hade inga mynt och inga pengar att växla, bara kortet,
så jag försökte förklara att nej inte denna gången, mamma har ingen femma.
Mamma ha denhär, ha denhär???
Nej Emmie det går inte nu men vi kan gå in o kika om vi hittar nåt litet o pyssla med försökte jag.
MAMMA HA DENHÄÄÄR???
Vi hade nog stått där mellan 5-10min.
Då kände jag att detta lönar sig inte, hon förstår inte att det inte går nu och hon vägrade följa med in på Coop, så jag tog på henne jackan och sa mjukt men bestämt att nu går vi hjärtat.
Då hände nåt som aldrig hänt förut, i den graden!!!
Lilla fröken slänger sig på golvet o skriker rakt ut,
folk vänder sig o tittar, vissa flinar.
Jag blev jättesvettig men satte mig på huk brevid o lät henne ligga o sparkas en stund på golvet, sen undrade jag om hon var klar och om vi kunde gå?
Men lilla ärtan bara fortsatte !!!!
Jag tog upp henne och hon SKREK o fäktade o sparkade o spottade o gud vete vad.
Allvarligt talat visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta?
Från jätteglad till tokigt galen, haha.
Hon slängde sig i backen i snön och hon fick ligga o tjura ett tag, jag på huk brevid.
Jag såg hur en man satt i sin bil o log lite medlidande, säkert hade han själv varit med om samma sak ett antal ggr med sina barn??
Till slut fick jag Emmie-ärtan till bilen och där förvandlades hon från rasande till väldigt ledsen.
Jättejobbigt med sånna här situationer,
jag blev själv så ledsen inombords när jag märkte hur jobbigt det måste varit för henne oxå??
Att ett nej kan få sånna konsekvenser, det är ju helt sanslöst.
Trött, småhungrig och ett nej inte den här gången.
Mmm-m, det var nåt alldeles nytt för mig!

´När vi kom hem var allt bortglömt och lilla fröken var som vanligt igen,
smått galen och tokigt glad.
Älskade trotsunge!