Early in the morning

Halv 5 bestämde sig en smått hungrig Mio att vakna imorse.
Stackarn undrade säkert varför han inte fick varken välling eller gröt,
men jag tycker att fastandet gick bra.
En timme fick vi vänta på sjukhuset och Mio var mer vild än tam i väntrummet.
Aldrig nånsin har jag sett honom sån! Han klättrade o kutade och jag försökte lugna ner honom men han blev bara sååå arg o skrek. HJÄLP tänkte jag. jag vågade inte ens titta åt de andra föräldrarnas håll hahahha.
Men han var väl trött o hungrig och så superaktiv på det. *ler*
Vi fick komma in på op först av 4.
Mycket trevlig personal, de förklarade allt noggrant.
Först fick Mio lite lugnande, sen kom narkosen och pratade med oss.
Ganska så snart fick vi komma in på operationssalen.
Narkosen förklarade hur sövningen skulle gå till och jag kände att jag blev mer o mer nervös.
Mio fick andas in syrgas på håll först, sen berättade de att när han får sovgasen som de sa,
kan han börja sprattla.
Godegud hjälp mej tänkte jag då.
Tror att han märkte hur osäker jag blev och att mina händer kunde inte sluta skaka för han frågade om de skulle hålla Mio istället?
Neee jag ville hålla min lilla pojk!!!!
Han såg så frågande ut lilla Mio.
han fick på sig masken men sovgas och stretade emot, fyfasiken mitt hjärta kändes så tungt=(
Efter en kort stund började han sprattla/streta med benen och då påminde narkosen om att det var ingen fara alls.
Bara ett par sek efter ser man hur trött mio börjar bli, ögonen liksom 'rullade' och han började mumla i masken, sen blev han bara tung, somnade och då tog personalen snabbt över efter att de hjälpt mig att lyfta honom på britsen och jag fick gå ut.
Jag kan känna att det kanske var tur att jag var där helt ensam, för annars hade jag börjat tokböla.
Jag tyckte att det var en hemskhemsk upplevelse att se honom att sövas,
men efter att jag fick komma till uppvaket ca 30min senare och fick hålla honom så kändes allt bra igen.
Dock tyckte jag sååååå synd om honom!
Han grät mkt och kunde inte riktigt vakna till.
han ville inte ha piggelin av personalen. Va?? När har min lilla bubb tackat nej till glass liksom? hehe
Men efter en stund gav jag honom lite välling o efter det började han piggna till.
Hur som, operationen hade gått bra!
Han hade mkt vätska i öronen. Kan det förklara hans höga stämma?
Eller är det helt enkelt familjedrag från min sida??
Och så blödde han ur vänster öra men det slutade blöda efter en kortkort stund.
Så nu är detta pärsen över för oss vilket känns så himla gott!

Däremot tänker jag mkt på mammor och pappor som har sjuka barn och måste gå igenom sånna här sövningsprocedurer & större operationer o dyl flera ggr och jag får ont i hjärtat av tanken.
Massa kramar och styrka till de tappra mammorna och papporna och deras små söta!