Denna dagen har gått tjoptjoptjop.
Jobb 7-16.
Sen ute o lattja med barnen som mötte upp mig i parken utanför jobbet (Wadköping).
Hem o röja och gosa med di små.
Tyvärr gjorde Emmie en vurpa med sina små blöta fötter efter badet,
jag hann inte se, men jag hörde hur det lät och där låg hon helt nakenfis på rygg och grät.
Lyfte upp henne fort och hon knäade,
vet inte om det var chocken eller vad?
Efter att hon slutat gråta sa hon att hon hade ont i huvudet,
men hon var glad ä'ndå, dock väldigt lugn för att vara henne.
Jag ringde sjukvårdsrådgivningen för säkerhets skull och de bad mig att väcka Emmie för att se att hon var med i matchen,
och det var hon ju, men väldigt trött såklart!
Ska väcka henne inatt oxå för att kolla samma sak.
De berättade för mig att vid en smäll kan hjärnan svälla upp och sover de små,
kan de falla i medvetslöshet och bara tanken får mitt hjärta att stanna.
Säkert är det ingen fara,
men alla mammor vet nog känslan av att bli så dödens orolig.
Undra hur många ggr i livet jag kommer att få hjärtstop för mina små älskade busfrön?
Nu är jag trött,
så ska hoppa in i duschen, sen sova, brevid Emmie, nära nära.
2 kommentarer:
Men lilla stumpan då! Jag vet känslan... Både Matilda och Lovisa har ramlat ( både från sängen och värre i källartrappen) och så hör man bara dunsen och sedan inget mera... ungen är knäpptyst...då har jag satt hjärtat i halsgropen. Sedan kommer gråten.....då kan man slappna av lite. Sen kommer nästa tanke hjärnskakning. Men konstigt nog så klarar barnen mer än var man tror.
Hoppas natten gått bra för Ems och att det framförallt var chocken som gjorde henne låg.
Kramis
Hon mår bra här nu söt!
Skicka en kommentar