måndag 2 januari 2012

En smula sisådär...


Idag har jag inte känt mig som starke Adolf eller som muntra Manfrid.
Jag bestämde mig för en dag med mina små.

Men jobben har ringt o ringt.

Ena stället gav upp,

men andra stället har väl ringt mig typ 6ggr?

Först flera missade samtal då jag var upptagen, Sen ;

Kan du jobba kväll?
Nej jag är ledsen men inte idag.

Nästa samtal ; kan du jobba från morgon till kväll imorgon?

Nej jag är ledsen men kvällspasset får räcka.
Ett nytt samtal vid 16, nu är det kris, kan du komma o jobba kväll iaf??

Nej alltså jag är ute och åker med familjen och jag har varken jobbarskor eller mitt pass.kort med mig...
Då fick jag
redigt dåligt samvete alltså och var nära att be Micke köra hem mig för att hämta mina jobbargrejer,
men där satt mina små busfrön och tittade på mig med sina stora ögon och jag kände bara att Neee-e förbövelen jag vill vara med mian små & Micke idag!

Jag måste få vara med dom idag.

Jag är så glad att det finns jobb såhär,
då jag inte har ett fast schema att gå efter.

Och vore jag själv kunde jag jobba hur som o hur mkt som,

precis som jag gjorde förr i tiden,

men nu har jag min lilla familj att tänka på och livet är inte bara jobb.

Så länge vi klarar oss ekonomiskt okej, är jag glad.

Då tänker jag inte jobba arslet av mig mot min vilja.

Jag måste ha krafter kvar till så mkt annat
och framförallt ha krafter till att kunna vara en bra mamma,

vilket är det absolut viktigaste för mig!
Dessutom har jag väldigt mkt framöver nu,

inte bara med jobb,

och det känns en smula virrvarrigt i skallen.
Men vi tar en dag i taget och gör vårt bästa!
Imorgon vankas det kvällsjobb dådå, får se om passen väller över mig då?=)
Nu har jag iaf rekommenderat 82an en ny timmis, vilket de verkligen behöver!


Jag & Emmie hann förbi Sarah en snabbis idag medans Micke & Mio var o handlade.

Trots att visiten blev alltför kort och lilla Emmie var värre än en Duracellkanin hos henne,

så var det väldigt mysigt!=)
Efter det tog vi en kvällspromenix hela familian och det gjorde susen!
Sådääär, nu har jag gnällt färdigt för ett helt år!
Puss&hej!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nice! Ville bara att svara. Jag älskade grundligt ditt inlägg. Fortsätt med det stora arbetet med www.sina-emmie.blogspot.com.

Laila sa...

Men Sina...inte gnäller du. Det är klar att man har sina prio i livet. Jag tycker du gör rätt i att se till familjen och hälsan flrst och främst. Allt är inte bara jobb. Man måste som timmis kunna säja nej för vem vill ha en arbetskamrat som är slutarbetad. Nä, hellre att de har vilat lite och är pigg och orkar jobba.
Framförallt du vet jag får energi av att vara med familjen så jag tycker du gör helt rätt.
Kramis

sina sa...

Älskade du!!!! <3

sina sa...

Kram till anonym <3