Humöret är bättre,
fast jag tänker konstant på framtiden.
Idag hade vi en super fm.
Glada och lugna barn, glad mamma.
Pyssel, spel, bak, modellering, ja det vanliga.
Efter lunch begav vi oss ut för lek.
Först med Maria & barnen,
sen själva.
Och våran lilla tösa fick ett antal tokspel på sin cykel.
Vi har inte hunnit träna så mkt på det där med att cykla utan stöd och idag var ju ett ypperligt tillfälle tyckte vi.
Plingade på hos grannen som hjälpte oss att lossa stödhjulen.
In med cykeln i bilen och iväg för att pumpa däcken.
Hon var så duktig och tapper och vilken vilja,
men jisssssses vad arg och ledsen när det inte gick på en gång!
Uuuuuäääääääää jag tror att hela väster hörde hennes vrål o gråt.
Jag förklarade och peppade lugnt o sansat,
men tårarna sprutade på lilla krullfia och mellan snyftningarna hörde jag,
jag skäller inte på dig mamma, jag är inte arg på dig mamma,
men min cykel är dum nu och jag är dum för att jag inte kan!
Älskade lilla flicka.
Det hela slutade med att jag fick bära in en ledsen och trött tös som vägrade röra sig från gräsmattan.
Jag peppade med ; vi testar igen imorgon.
Ujuj, det är inte lätt att vara liten alla ggr.
Att vara tvungen att lära sig allt från grunden.
Här hemma är det tomt utan lilla pappa. Vi saknar dig!
Men om 3 dagar är du hemma igen. Love!
Imorgon är det underbara fredag.
På em får vi fikagäster, ska bli himla mysigt!
Jag har preppat chokladiga muffins och Petit Chouér.
Faktiskt första gången jag gört.
Får se vad de får för fyllning och att de inte smakar rövva.
Nu måste jag dock sova.
Om jag känner mina kottar rätt,
är det dax o vakna i ottan.
Puss hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar