Älskade mammasyster

Min mamma var ganska så sjuk när jag var liten.
Hon hade problem med hjärtat, livmodern,
mycket blödningar, cystor osv.
Hon var alltid glad, men hon orkade inte så överdrivet mycket.
Därför hade det blivit helt självklart liksom att min äldsta syster,
som var i 20års åldern då och fortf bodde hemma,
såg efter mig mycket och tog hand om mig mycket väl.
När de första orden kom, kallade jag visst henne för mamma.
Men när jag började förstå litelite mer, då fick hon heta ÄITISISKO istället,
vilket betyder mammasyster ;)

Åren gick,
och när jag var 8år gick våran älskade mamma bort.
Och då föll det sig helt naturligt att jag flyttade till min mammasyster,
som vid det laget var gift och hade fått en egen liten bebipojke.
Ännu en gång tog hon hand om mig som om jag vore hennes barn,
för hon älskade mig verkligen som bara en mamma kan älska.
Jag är glad att jag hade så fina syskon som tog hand om mig och uppfostrade mig väl=)

Hur som,
under en tid nu har min storasyster, Iitu kallas hon för,
haft rejäla problem med hälsan.
Hon har legat inlagd för svåra lunginflammationer, har cystor,
problem med sin njure (japp hon har bara 1) som hon fått starka gifter (mediciner) för.
Nu ligger hon inlagd igen sen ett par dagar tillbaka,
med hemska smärtor i magen.
Dom tappar henne på vätska ifrån buken och hon har sond genom näsan.
Hon har orkat skicka ett par sms under gårdagen,
hon är så tapper, men jag känner ju henne som min egen bakficka och märker att hon är rädd=(
Jag önskar att jag kunde finnas där,
vid hennes sida!
Finnas för henne som hon alltid funnits för mig,
helst då jag var en liten flicka...