Men ibland kan det vara svårt att finna nya vänner, även när man är liten.
Emmie har tytt sig mycket till grindarna runt Mios dagis,
längtat efter sin lillebror och sökt tröst där.
Hon har känt sig ensam & det har varit mycket tårar och det smärtar i mammahjärtat.
Tankarna har varit mycket hos henne om dagarna,
undrar vad hon gör nu? Hoppas hon inte är ledsen? Ja ni vet...
Flera ggr när jag kommit för att hämta barnen, har hon suttit på en bänk själv och dinglat med benen och sedan rusat mot mig med öppna armar - åh mamma vad jag har väntat på dig hela dagen!
Men 50% av gångerna har hon glatt lekt också, med andra, fast ändå själv, på avstånd liksom.
Hursomhaver har Emsan iallafall funnit en vän!
Och allting känns en hel del lättare.
I torsdags fick Emmie följa med Melina hem för några timmars lek.
Och idag var det Melinas tur att följa med hem till oss.
Tjejerna leker så himla bra och tom lillebror har snällt fått vara med o leka,
även fast halllååå du är ju liiiiten Mio, men du är söt, du får vara med!
Typ så, låter storasyster när kompisen är med ;)
När det var dags att köra hem vännen och vi satt i bilen,
då sa Emmie - tack mamma, vi har haft en sån bra dag!
Känns bra! Love & peace
1 kommentar:
Åh emmie lilla vännen! Jag förstår till 200% exakt samma som här hemma. Hjärtat slits ur kroppen och tankarna är bara hos Cornelia, e hon utanför, retas nån, gråter hon... USCH!! Cornelia gick i på förskolan i en annan kommun, så alla barnen är "nya" för henne. Men som tur e går det sakta men säkert framåt. Jag tror emmie snart har många nya vänner ❤️ Kramar!!
Skicka en kommentar