En mkt mysig dag

Idag har vi hunnit med flera timmars bullbak på fm och em spenderade vi ute i det friska,
i karlslund, det är så OTROLIGT vackert där !!!!
När vi kom hem möttes vi av våran söta granne som hade nå pussel och kortspel till barnen.
Emmie satt och pysslade med korten ända tills hon somnade,
så dom var poppis=)
Nu ska jag hoppa in i duschen o sen sova så jag är piggelin imorgon.
Jobb för Micke, dagis för barnen och jag ska iväg o kolla på ett evt sommarvik /tim.vik ;)
Och senare kommer nog Maria, Dennis & lilla Tingeling hit på fika & lek.
Puss o hej, NU ÄR SOMMAREN HÄR!!!!! =)

Förresten, jag tror att Emmie har en egen liten 'Molgan' som hon leker med.
Ex. idag sträckte hon en teckning framför sig och sa nåt och efter en stund frågade jag vem som fick den fina teckningen blev hon sur och kastade teckningen under bordet och mumlade nåt bara;)

Värme!

Idag har vi haft en jättefin varm dag som vi spenderade ute för det mesta.
Så underbart att kunna vara ute o leka + fika utan att frysa häcken av sig;)
Medan jag & barnen var till parken var Micke ute o körde + städade/tvättade bilen och handlade så jag kan börja bullbaket inför Emmies kalas.
Jag hoppas såååå att det blir fint väder på kalasdagen så vi kan vara ute.
Mera plats och fritt för barnen att springa runt o leka.
Imorgon ska jag posta bunten med inbj.kort till de små tänkte jag.
Lika så gott att vara ute i god tid tänkte jag säga,
men det är ju faktiskt bara 3v kvar tills lilla krull fyller hela 3år=)

Imorgon ska det visst bli ännu finare väder?
UTE ska vi vara, hela dagen lång=)

Spegel spegel på väggen där...

Säg mig vem som lodigast är?
Det skulle väl vara jag dådå?!
Godeguuuud jag måste köpa nå braiga krämer som hjälper mot mina torra kinder så de slipper se ut som 90år !!!!

Busfia

Min älskade lillsnorpa som ännu en gång kutade ifrån mig idag då vi var till köpcentret och det kunde fasiken ha slutat illa! jag hoppas av hela mitt hjärta att lilla Emmiebus har lärt sig denna gången att man springer INTE ifrån sin mamma sådär, aldrig nånsin!
Huhh!!!!

Annars så älskar Emmie att kika i affärena lika mycket som jag gör.
Hon vill mer än gärna prova kläder och spexa lite ;)
Hon går runt och pekar på kläder och kommer ihåg vem som haft på sig vad, hehe.
Idag fick barnen lite nytt då de fick lite påskpengar från gammelfarmor/farfar.
Sen handlade vi paket till 2 födelsedagsbarn.
Herregud, Viggo fyller 3år NÄSTA VECKA!
Sen 2 v efter är det Emmie tur!!!
3år! Vart tar tiden vägen?
Hur som ska det bli skoj med kalas =)

Stark vilja i en liten kropp

Idag har Emmie varit hos tandläkaren, där det för övrigt gick jättebra,
så hon fick vara hemma och Mio var på dagis.
De små stjärnorna är ju inte ifrån varann just nånsin,
så ojojoj vad de kramades o pussades när vi hämtade Mio.
30min efter blandades kramarna med tjuvnyp och allt det där som hör till.
Vi tog med oss mellis och gick ut i parken, barnen verkligen ÄLSKAR att vara ute.
Men det var kallt idag, inte för att det bekymrade de små, så efter närmare 2tim tyckte jag att det var dax o gå hem,
men det tyckte INTE Emmie.
5minuter till sa jag, men efter 5minuter fick jag ett NÄÄ till svar.
Efter en stund fick jag klättra upp i skeppet då lilla fröken bestämd vägrade att klättra därifrån själv och då minsann ställde hon till med en sån scen som jag aldrig varit med om förut.
Hon skrek nog så hela väster hörde henne och jag kände hur mina kinder hettade av att jag faktiskt skämdes.
Jag VET att alla föräldrar varit i samma sits nån gång,
men phuuuu när ens egen gör sådär!
Jag ville typ bara sjunka genom jorden och bli OSYNLIG.
Hjälp!
Var det försmak av vad som komma skall ; underbara 3års trotsen?
Hur som, det gick ju bra iaf, men jag kunde ju inte låta bli o fundera på vad och hur jag kunde ha gjort det hela bättre, så det inte hade blivit en sån jobbig och pinsam situation.
Jajja, fler sånna lär vi gå igenom antar jag?
Emmie är ju en riktig solstråle men på sistone kan hon bli så sur på mig OCH hon försöker vara sur på mig, vilket inte fuunkar alla ggr;)
Jag tror att det är väldigt mkt som händer i den där lilla kroppen just nu?
Mkt hon inte förstår och så blir det virrvarr av känslor?

Hur som har vi haft en helt ok dag och nästa vecka ska jag på intervju för lite semestervikariat.
Imorgon ska Micke göra halkan.
Då blir det till o gå upp tidigt och köra iväg lilla pappa.
Sen ska vi nog hitta på nå skoj för barnen på em.

Det var allers för idag!

Välkommen till stora världen lilla Didrik !

Massa grattiskramar till Jenny & Fredrik och naturligtvis storasyskonen Lea, Ebbe & Disa !
Lovelovelove !

Det här med andar o sånt

För några år sen var jag väldigt intresserad av allt med det andliga.
Kanske var det för att jag hade vänner som delade mitt intresse och som kunde uppleva liknande saker som jag.
När jag väntade Emmie kunde jag känna saker,
både i hemmet och där jag jobbade.
Och jag var verkligen inte ensam om att känna att något var annorlunda på arbetsplatsen.
Jag tror, att jag var xtra mottaglig då eftersom jag var gravid och väldigt känslig?
Och för några år sen var jag kanske mera öppen?
En period i mitt liv, då jag var väldigt sårbar, då var allt som starkast.
Det är svårt att förklara, utan att låta som en toka,
men jag kunde tom känna en svag beröring.
Var det nåt eller var det bara inbillning???

Vad som fick mig att tänka på allt detta nu,
är att jag inte känt just något sen lilla Emmie låg i magen,
däremot så blev Emmie förskräckligt rädd för något hon såg,
när vi var och hälsade på hos några vänner för några månader sen.
Hon pekade DÄR MAMMA DÄR och man riktigt såg hur galet hon tyckte det var att jag inte kunde förstå vad hon pekade på ???
Men mamman i huset visste direkt vad det handlade om för tydligen hade deras lillflicka oxå stirrat på nåt i hallen ett antal ggr.

Vad tror ni om såna här saker?
Jag tror starkt på andevärlden.
Att det finns så mkt mer som man inte riktigt kan förklara / ta på.

Men en sak har jag funderat många ggr över ;
jag har varit på några seanser,
ni vet när de som gått bort tar kontakt med oss,
men varför tar inte min mamma lr min bror kontakt med mig då??
Kanske för att de inte trodde på samma sak som mig?
MEN, min mormor då?
Min mormor var väldigt synsk, skrockfull och trodde på spådomar,
hon om nån borde väl isåfall 'ta kontakt' lr berätta på nåt vis att de har det bra där de är.
För det hoppas jag verkligen, att de har det bra menar jag!

Fast jag ska berätta en sak,
i min gamla lgh i tälje och även här i örebro i lgh innan kunde jag känna som att det fanns nånting, i hallen, inget farligt alls, inget jag var rädd för, men det fanns nåt!
En dag ringer en vän till mig, (då var jag gravid med Emmie)
som jag INTE berättat nåt av detta för,
och hon i sin tur berättar för mig att hennes vän, som bara hört talas om mig men aldrig ens träffat mig, hade av nån konstig anledning drömt om mig och hon kunde beskriva min gamla lgh i tälje helt på pricken.
Hur som, denna kvinna ville bara hälsa till mig genom min vän,
att det jag har känt och det jag känt ofta på sistone var inget att vara rädd för.
Att det är en ung man, mörka lockar, lång, med ett så varmt och vänligt leende osv osv,
det är HAN som är hos mig och vakar över mig.
Gravid och känslig, tårarna bara sprutade och jag fick inte fram nåt,
hon beskrev just Kaikka på pricken, min storebror som gick bort bara 27år gammal.
Nu blir jag lite ledsen i ögat för det här har jag inte tänkt på på ett bra tag.
Jag undrar så, att om Kaikka fanns hos mig då,
finns han här ff eller vart tog han vägen isf??

Ja nu vart det här ett ganska så rörigt och flummigt inlägg *ler*.
Hur som, känner jag nada i vårt nuvarande hem och så vill jag att det förblir,
just nu iaf =)