var jag och barnen till södertälje för att umgås med pappa och alla andra hjärtan.
Vi fick en hel dag, en supermysig dag.
I timmar satt jag brevid pappa och lyssnade på allt han hade att berätta.
Pappa som annars oftast satt ganska tyst,
verkade helt plötsligt ha så himla mycket att säga.
Och det kändes som att han tyckte att det var skönt att få ur sig saker som han säkerligen funderat över väldigt länge.
Sen greppade han en penna och papper,
och förde lappen över bordet till mig.
Med lite skakig handstil stod det Mi amo sina.
Vi sa ingenting. Men mitt hjärta blev alldeles varmt.
Den lappen var bland det finaste jag fått.
När pappa skulle gå, berättade han att han älskade oss.
Det var oxå en sak, som han aldrig nånsin sagt.
Jag visste ju det, men att höra dem orden kändes stort.
På vägen hem fick jag en stark känsla av att detta skulle vara sista gången.
Ack så rätt jag hade...
Men jag är glad, att vi fick just den dagen...
En fin vän har kopierat texten som pappa skrev till mig och gjort ett smycke till mig.
Den kommer jag att bära nära mitt hjärta, och minnas pappa med värme & kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar