Just nu genomgår ett hjärta nåt stort o jobbigt i livet.En separation efter många år är alltid hemskt jobbigt och hjärtslitande,helst med tanke på om det är barn inblandade.Imorse har jag gråtit floder när hon berättade hur hennes minsta barn reagerade på det hela.Stora killen tar direkt rollen som den starka o stöttande och lillgrabben tröstar mamma! Va??Mamma det e okej, mamma det e okej.Ska det vara så?? Livet kan vara så jäkla orättvist mot vissa.Dom här barnen har haft det tufft ändå!Och när jag hör av mig till dom o frågar hur de mår får jag alltid samma svar ; det e bara bra tack.Mitt hjärta gör så ont o jag önskar att jag kunde göra nåt, vad som??Men jag är här o dom är där..Just nu har vi MYCKET som måste hinnas med innan bebis föds,men på nåt vis känns det som att det inte har nån betydelse alls just nu, ändå..
Vecka 30+4.
Det känns verkligen som att jag går mitt itu snart. *Phuuuu*
Imorse hade vi tid till Mvc redan vid 08.Provtagning, blodtryck mm såg fint ut. Jag hade inte ökat i vikt så mkt, så hittills har jag väl gått upp typ 11-12kg?Sf mått 31 vilket e rätt stort sa Bm, så förklarade hon att livmodern/bebisen ligger precis längst fram på mig, inte ett uns fett emellan, därför är magen STOR och därför känner jag precis minsta lilla rörelse, jaa allt som händer i magen.Hon sa att bebben e så långt fram så hon kan nästan tom måtta skostorlek, haha.Det gick tom o höra lilla hjärtat klart o tydligt med endast örat mot magen;)Jag fick ringa Aurora idag igen för att vi ska få tid dit snarast.jag har så väldigt mkt sammandragningar så man vet ju aldrig om bebben bestämmer sig för o titta ut tidigare? Nu är det ju på tok för tidigt,men jag tänker bara på att dom där samtalen mm kommer ta sin lilla tid.Det skulle vara hemskt att stå där en dag och bebis bestämmer sig för att ta sig ut och våra samtal med aurora & spec.dr inte var klara. Huhh jag blir helt kallsvettig bara jag tänker på´t!Annars då? joo, Emmie blir piggare o piggare för var dag!Tack till alla söta som orkar fråga o bry er! *kramar i massor*Imon ska vi försöka ta oss ut lite.
Ditt fantastiska skratt gör mig alldeles varm i hela själen och dina vackra ögon lyser upp den mörkaste av alla dagar. Tack älskade lilla Emmie för att jag får den äran att vara din mamma, jag älskar dig mer än livet och jag ska älska dig i all oändlighet.
