Dagarna går i ett.
Som för alla föräldrar är det fullt upp med att hinna med allt vad som hör vardagen till.
Här hemma är det trots på hög nivå kan jag väl säga.
Iallafall för storbarnet.
Hon har kommit i nån slags 'för-tonår' då hon bestämt klarar allt själv tycker hon,
vad mamma o pappa säger är blaha blaha, typ vem bryr sig...
Minsta lilla motgång resulterar i utbrott och tårar.
Lillebror är oftast bara jobbig vilket triggar igång honom ännu mer.
han härmar allt hon säger och gör vilket får Emsan o bli vansinnig!
Micke är hård.
Jag är mer av en förklarare, vilket för min del leder till att det jag säger går in genom örat och ut genom det andra?
Ja, HUR ska man göra?
Men nånstans innerst inne tror jag på att mina förklaringar stannar delvis i deras huvuden och att det blir bra till slut?
På dagis och skola går allt jättebra enligt fröknarna,
så jag vet ju att mina älskade små villdungar KAN, när de vill!
Mamma är visst alltid mamma,
henne kan man säga emot och man kan testa gränserna, TILL MAX,
men ändå tror jag inte att de skulle vilja välja nån annan mamma framför mig.
För trots att det kan rent ut sagt vara pissejobbigt och prövande stundtals,
så finns jag ALLTID vid deras sida.
No matter what!
Måste bara berätta om en incident i lördags.
Jag & barnen köade evigheter på Donken för dricka och mjukglassar.
Mio står så sött brevid/snett bakom mig, håller min hand...
Sen upptäcker jag att han håller upp min sommarklänning där bak med ena handen.
Där står jag och visar röven för hela Mc Donalds!!!!!
Jag ville bara fly därifrån,
men kunde inte röra mig ur fläcken.
Och jag ville INTE se hur många bakom oss hade sett min bleka röv!?
Mio tyckte det var kul,
tills han fattade hur fruktansvärt besvärad och ledsen jag blev över det han gjort.
Ojoj.
Såhär i efterhand kan jag skratta åt det.
men jag kan lova att jag INTE skrattade då !
